It’s finally here! How to Find Inspiration was published on June 16th and it feels incredible, surreal and so very exciting. I’ve been moved by the response I’ve gotten from it so far and I’m truly grateful for all of your kind words!
If you haven’t heard of it yet feel free to check out the website here and follow the official account on Instagram here!
If you already know you want to get it you can click here: Buy now!
On another note, this summer I’ll be traveling to Califorina to create photos for a different book. Have you been there and what was your favorite place? I’d love to hear your recommendations!
2018 was a truly interesting year. A lot happened; I got to photograph and meet amazing and wonderful new and old people, some which I’ve known for years. I wrote my first book about finding inspiration, learned more about psychology and traveled exclusively to new places (Czech Republic, Bratislava, Vienna, the Swedish mountains, Amsterdam and Gdansk). I kept working on my book about mental health and went to the University for my final semester before becoming a behaviorist. Well, the semester doesn’t officially end until January 2019, but it still feels like an end. It’ll be a new year with new beginnings.
I love to look back on all the photos from 2018. However, I must say it was quite difficult to pick out only a few from all the ones I loved. So instead of calling them my favorites of 2018, I’ll just call them some of my favourites. I hope you like them too and that you get to spend New Years Eve with the people you love!
Över 100 personer har dött av selfies och det är dags att uppmärksamma varför detta har skett istället för att bara anta att personerna är osmarta som försatt sig i dessa situationer. Vad är den bakomliggande orsaken till att människor riskerar sina liv för en bild?
Det är värt att nämna att dessa människor generellt uppvisar normala beteenden i vardagen. Så hur kan deras agerande leda till döden?
Belöningar
För det första så tycker människor om att ta risker för att få något i utbyte. Detta kan handla om stora eller små risker beroende på vilken personlighet man har. Att göra något riskfyllt ger ett adrenalinpåslag som tillsammans med dopamin ger en riktig kick. Hjärnan reagerar med spänning vid tillfällen då en mindre rädsla upplevs vid risktagande som ändå innebär överlevnad. Ta bara nöjesfält som exempel: människor betalar pengar för att uppleva rädslor som sannolikt inte leder till döden, men kanske nära döden-upplevelser (beroende på hur rädd man är). Risken för dödsfall eller skador minskas genom säkerhetsprocedurer som exempelvis bälten som knäpps runt midjan vid berg- och dalbaneturer. Ju mindre risken är, desto mindre är belöningen. För någon som har höjdskräck men ändå väljer att åka attraktioner uppe i luften blir belöningen större vid nedkomst än för någon som inte har någon höjdskräck alls. Dopamin- och adrenalinpåslaget är större för den som tar större risker och överlever. För den som inte har rädsla för höjder blir påslaget mindre och det krävs mindre säkerhet för att påslaget ska bli lika stort. Som att friklättra ett berg utan säkerhetslinor eller kanske gå ut på kanten av ett högt berg och titta ner. Dopamin är ett riktigt njutningshormon så när målet är att få fler dopaminkickar är det sannolikt att riskerna som tas blir större. I det här fallet kan risktagande låta som något dåligt eller dumdristigt, men ta exempelvis när man ska testa något nytt som känns främmande och lite obehagligt – då krävs ett mod och att långsamt överkomma gränserna för vad man tolererar. Det kan handla om att åka skridskor för första gången, flyga till ett annat land eller börja på ett nytt jobb. För att nå framgång krävs det att man utmanar sig själv.
Uppmärksamhet
Människor gillar uppmärksamhet. Vi är sociala varelser som generellt vill bli uppmärksammade och få uppskattning. Även om det finns grader av detta (alla kanske inte vill ställa sig inför en stor publik och hålla föredrag) så behöver man få någon typ av uppmärksamhet från andra för att må bra. Sociala medier skapade inte något djupt behov att få uppmärksamhet utan dessa känslor har alltid funnits. Företag som Facebook, Youtube och Instagram skapades för att tjäna pengar på detta grundläggande behov. Att få nya vänner på internet eller så kallade ”likes” har visat sig leda till aktivering av den dopiaminutsöndrande delen av hjärnan för njutning på samma sätt som hyllning och uppmärksamhet av att exempelvis ha utfört ett bra jobb gör. Människor som hade mer aktivitet i detta område vid positiv feedback var sannolikare beroende av sociala medier och som resultat av detta deltog i större utsträckning i uppmärksamhetssökande beteende, som att utföra potentiella skadliga handlingar för att kunna ta och publicera selfies.
Men att ta selfies är inte totalt narcissistiskt utan undersökningar har visat att många selfies publiceras för att lägga upp tidsföljande händelser i ens liv eller för att starta diskussioner kring viktiga ämnen. Andra undersökningar har visat att kvinnor som tar och lägger upp selfies på internet blir stärkta till att ta kontroll över sin självbild så som den syns online. Även om detta är anledningar som inte har med narcissism att göra så är den största anledningen att ta och publicera selfies just för att få uppmärksamhet.
Att undvika den dödliga selfien
Tror du inte på att du skulle kunna hamna i en riskfylld selfie-situation? Att du själv aldrig skulle utsätta dig för något livshotande för bildens skull? Då bör du tänka om! Har du aldrig kört för fort när du börjar tänka på något som gör dig upprörd? Eller gjort något på grund av grupptryck som du egentligen inte ville? När det är känslor inblandade ökar sannolikheten för alla människor att ta risker.
Visste du att kvinnor är lika troliga att ta risker som män och blir i större grad uppmuntrade till det? Det är alltså lika troligt att kvinnor, som män, tar risker för att fånga den där spännande selfien.
Fundera på alla små risker du själv tar varje dag, som att skjuta upp ett projekt inför en deadline, köra lite fortare när det gula ljuset slagits om, spela om mindre summor pengar eller andra liknande risker. Tänk nu på alla negativa effekter dessa risktaganden skulle kunna leda till. Det kan handla om att bli av med jobbet, att dö i en krock eller att förlora dina pengar. För någon som står utanför och ser på detta skulle det vara lätt att säga att dessa händelser hade kunnat undvikas, men det är definitivt svårare att säga om man är själv i stunden. Om man nu vill undvika att råka ut för hemskheter till varje pris så är det värt att lyssna till den där lilla rösten i huvudet som säger ifrån (om nu rösten är vid sinnets fulla bruk), lyssna när andra säger ifrån, vara medveten om sin omgivning, vara medveten om inverkan som alkohol och droger har, uppmärksamma hur grupptryck fungerar och våga säga ”nej”.
Over 100 people have died from taking selfies and it’s time to find out why instead of just assuming these people are being stupid to have put themselves in dangerous situations. What is the real reason people risk their lives for a selfie?
It’s important to know that these people act normally in their daily lives, so how can their actions sometimes lead to death?
Rewards
First of all people like to take risks in order to get rewards. It can be about big or small risks depending on what type of personality they have. To act risky will give you a shot of adrenaline which together with dopamine gives you a kick. The brain will react with excitement when being just a little scared while doing something risky which probably won’t lead to death. Just take amusement parks for example: people pay a lot of money to be a bit scared, probably without thinking they will die but almost have near death-experiences (of course depending on how afraid of heights you are). The death risk or risk of getting injured will be much lower as soon as the safety procedures come in to place, like getting strapped in and checked by personnel to make sure you are safely secured before the ride. The lower the risk, the smaller the reward. For someone who’s afraid of heights the risk is bigger and so is the reward compared to someone who’s not. For them it takes less security to gain the same adrenaline and dopamine kicks, like free climbing or standing at the edge of a cliff. Dopamine is a pleasurable neurochemical, so when the goal is to get more of this you’ll probably start taking more risks. In this case it might sound like something stupid, but think about when you try something new that feels uncomfortable or a bit scary – it will take courage and bravery to slowly get on the other side of your tolerance level. It could be about going ice skating for the first time, fly to another country or start a new job. To become successful you need courage and challenge yourself.
Attention
People like attention. We are social creatures and we generally want attention and praise. Even though there are varying degrees of these needs (everyone might not want to talk in front of a large audience), people need the recognition from others to be psychologically healthy.
Social media didn’t create a deep need to be recognized or praised, these feelings have always been a part of human nature. Businesses like Facebook, Youtube and Instagram was created to make money from this need. Actually, to gain new friends online or “likes” have been shown to activate an important part of the dopamine-releasing pathway in the brain in the same way praises or recognition for a job well done does. People with more activity in this area when gaining positive feedback are more likely addicted to social media, and thus taking part in attention-seeking behaviors (like self- deprecating and posting selfies).
However, the act of taking selfies isn’t totally narcissistic, studies have shown that many selfies are posted to show a timeline of one’s life (in an autobiographical way) or to start conversations about important topics. Other studies have shown that women are empowered by taking selfies and being in control of how their own image appear online. Still, the main reason people take selfies are about narcissism and gain recognition.
Avoiding the deadly selfie
You don’t think you would end up in a risky selfie situation? That you would never put yourself in a life-threatening situation for a picture? Think again!
Have you ever speeded up while thinking about something that makes your blood boil? Or done something because of peer pressure, something you didn’t want to do? When feelings are involved people are more susceptible to some risk-taking.
Did you know that women are as likely to take risks as men? And that they more often are being encouraged to take more risks? It is as possible that women are as prone as men to take that exciting, lifethretening selfie.
Think about all the small risks you take every day, like procrastinating a project before a deadline, speeding up before the yellow light switches, light gambling or other smaller risks. Now think about all the negative effects these decisions could have on your life, like losing your job, lose your life or lose your money. For someone on the outside it might be easy to say that those risks could have been easily avoided. It is much more difficult to recognize in the heat of the moment by yourself. If you want to avoid taking risks it may be worth listening to the tiny voice in your head telling you what to do (of course depending on if that voice is of sane mind), listen to others telling you otherwise, being aware of your surroundings, being aware of the effects alcohol and drugs have on your mind and recognize how peer pressure works and daring to say “no”.
Ibland fastnar man helt enkelt. I livet, gamla vanor eller tankemönster. Och poof! så är inspirationen borta. Känner du igen dig?
Antagligen gör du det, för de flesta har väl någon (eller snarare några!) gånger i livet tappat inspirationen. Vad gör man då när det händer och man vill få tillbaka den, även om man egentligen tror att den är för långt borta för att kunna nås?
För egen del har detta hänt ett antal gånger i olika tidslängder när det gäller fotograferandet. Så här kommer några råd som har fungerat för mig när det uppstår inspirationstorka (och en del av dessa exempel är möjliga att applicera på andra områden också, inte bara för fotografer):
Bläddra i tidningar
Och nej, nu menar jag inte nättidningar utan fysiska exemplar. Ni vet dem där som man gick till affären och köpte förr i tiden? Och som fortfarande går att köpa men som de yngre generationerna hellre läser på nätet? Exakt, det är dessa jag pratar om. Att faktiskt bläddra i en tidning är en helt annan upplevelse än att läsa på en digital skärm. Och faktiskt lite roligare. Det behöver inte handla om fotografi heller utan kan vara andra tidiningar som publicerar bilder i den genren som man själv fotograferar i. För till exempel modefotografer kan det vara Elle. För lifestyle-fotografer skulle det kunna vara Vanity Fair. För dokumentärfotografer eller naturfotografer kan det vara National Geographic. Och det bästa är att det inte ens måste vara de senaste exemplaren – utan man kan hitta riktigt billiga begagnade på second hand-butiker eller på nätet. Eller helt enkelt gå till biblioteket om budgeten är begränsad. Vilket leder oss i på nästa tips:
Porträttfotografering i Eskilstuna
Titta igenom böcker
Även här förespråkar jag de fysiska varianterna som på den gamla goda tiden innan internet uppstod. Bläddra i gamla böcker som redan ligger hemma (gärna med bilder i), eller vandra till närmsta bibliotek och slå dig ner en eftermiddag (eller förmiddag om du till skillnad från mig är en morgonmänniska!). Till skillnad från i USA så har vi ännu inte en kultur som låter potentiella kunder sätta sig ner i bokaffärer och läsa böcker innan inköp, men skulle du råka befinna dig i staterna när du läser detta så kan jag varmt rekommendera ett besök till Barnes and Noble. Där välkomnas man att slå sig ner i deras fåtöljer och läsa böckerna – utan krav på köp. Och är det just utan köpkrav som du är ute efter kommer nu nästa tips:
Se Creative Lives livesändningar
Om du inte känner till Creative Live så är det hög tid att du gör det nu! Denna fantastiska sida startades av fotografen Chase som under sin nybörjarperiod tröttnade på att så många etablerade fotografer inte ville dela med sig av sina tips i branschen. Här har videoklipp från mängder av kreativa människor med olika föreläsningsteman spelats in, och både säljs och sänds gratis. Olika teman är ”photo and video”, ”art and design”, ”music and audio”, ”craft and maker” samt ”money and life”. Några deltagare från fotobraschen som förekommer är Sue Bryce, Pye Jirsa, Pratik Nalik, Jen Rozenbaum och Joe Buissink. Andra inspirerande talare är exempelvis Vanessa van Edwards som talar om kroppsspråk och ”people skills”, Sue B Zimmermann som talar om marknadsföring på sociala medier och Neil Patel som tipsar om hur man får trafik till sin nätbaserade verksamhet. Men det finns så mycket mer att utforska! Och varje dag har man möjlighet att helt gratis titta på olika livesändningar. Det finns även ett schema för ca 1-3 månader framåt där man kan boka in sig på det som intresserar en och få en påminnelse på mejlen när det börjar sändas. Låter det för bra för att vara sant? Ja det gör det, men det är ändå sant.
Stump Pass Beach State Park på Floridas västkust. Det var mitt första besök, så otroligt vackert och gav mig helt ny energi.
Besöka nya platser
Hur många gånger har du inte varit med om att en vistelse på en ny plats gett dig ny energi och inspiration? Antagligen många gånger. Så om du har möjlighet råder jag dig att åka iväg på nya äventyr. Det behöver inte ens vara speciellt långt borta utan kan vara en annan del av staden du bor i, eller en buss/tågresa bort.
Den här bilden skapades vid en sjö jag har besökt manga gånger. När det är helt vindstilla blir sjön som en enorm spegel, som den här kvällen.
Återbesök gamla platser
Ja, jag är helt seriös. Det ÄR möjligt att få inspiration från samma gamla miljö som man alltid befinner sig i. Det handlar helt enkelt om att bli uppmärksam. Säg att du tar samma promenad till affären/jobbet/skolan varje dag och tycker att samvaron börjar kännas lite väl dyster eller för lik alla andra dagar – då är det dags att börja leta efter de små detaljerna som kan inspirera. Efter min depression lärde jag mig att uppskatta det lilla i min vardag. Små blommor som tränger sig fram mellan springor i asfalten, känslan av solen i ansiktet efter en dag inomhus, färgerna och texturerna på byggnaderna jag gick förbi. Och nej, man behöver inte ha gått igenom en depression för att kunna uppskatta små detaljer, eller blir inspirerad av det lilla. Försök bara att se det du är van vid i nya vinklar eller perspektiv. Kanske den där väggen du brukar gå förbi skulle vara en perfekt bakgrund för din nästa porträttfotografering? Eller färgerna på husen runt omkring dig ger dig inspiration till ditt nästa projekt? Egentligen så finns det otroligt många möjligheter i omgivningen till att bli inspirerad! Personligen sitter jag ute i Stockholms skärgård när jag skriver detta efter att ha funderat över vad mitt nästa blogginlägg skulle handla om, och vips så kom inspirationen för detta inlägg!
Umgås med inspirerande människor
Jo jag vet att de fantastiska människorna jag skrev om som talar på Creative Live är oerhört inspirerande, men det kan faktiskt vara så att du har människor i din omgivning som också är det. Kanske har du vänner inom samma bransch som är positiva och ger dig energi, eller helt enkelt vänner som alltid gör dig på bra humör. Detta är källor till inspiration som är så lätt att förbise. Gå ut och ta med någon/några av dem på en fika/lunch/utekväll och se själv hur energin återvänder. För energi och inspiration skulle kunna ses som rätt så sammanflätade.
Titta igenom tidigare arbeten
Nu kanske ni tror att jag börjar spåra ur, men jag lovar att det är sista punkten och att den är viktig! Det är så enkelt som att gå tillbaka och titta på tidigare arbeten som du har utfört och är nöjd eller stolt över, och fundera över vad som fick dig att lyckas med dem. Var det platsen du gjorde det på, människorna du samarbetade med eller kanske hur du kände dig just då som gjorde att det blev så bra? Försök att hamna i något liknande tillstånd i det nya du vill göra, eller se bara om du helt enkelt får inspiration av att titta på det. Du kan även titta på gamla arbeten som du inte blev lika nöjd med och försöka göra om dem på ett bättre sätt. Om/när du lyckas med det så är det en stor sannolikhet att det leder till mer inspiration.
Om du har läst ända hit så vill jag tacka dig för att du tog dig tid att läsa hela vägen! Har du själv några tips på vad som kan öka inspirationen? Skriv gärna en kommentar och berätta!
(English)
Sometimes you just get stuck. In life, old habits or thoughts. Then poof! Your inspiration is gone. Does this sound like you?
You probably do, most people have some time (or many times!) during their lives lost their inspiration. So what do you do when this happens and it seems too far away to ever get it back?
It has happened many times for me in different time intervals when it comes to work. So here are some of my go to – examples for when the inspiration feels as dry as the desert (not just photography related):
Look through magazines
And no, I don’t mean internet ones, I mean the physical ones. You know those you used to go to the store to buy in the olden days? And that you can actually still buy, even though the younger generation probably usually read online? Yes, I’m talking about those. To really read through, touch and feel the magazine is a completely different experience than reading from a digital screen. And to be frank, a bit more fun. It doesn’t have to be specifically about the area you feel uninspired about either. As you probably know from before, inspiration can come from so many different things. And the best part is you don’t even have to look through the latest ones, you can find cheap magazines in second hand stores or buy online. Or even go to a library, especially If you’re on a tight budget. Which leads us to the next idea:
Look through/read books
At this point I’m still voting for the physical ones. Look through the old books with beautiful or inspiring images you have at home, or go to the nearest library (or maybe even a friend!). Unlike the United States we don’t really have a culture of reading while in book stores here in Sweden, but if you do live in the USA or are visiting I can highly recommend a visit to one of their many book stores. I’m quite fond of Barnes and Noble myself so please go visit them and feel free to use one of ther many seating ares to look through their books. You won’t even feel the pressure to by any of them. Which leads us to:
Creative Live
If you haven’t heard of Creative Live it’s about time! This amazing website was founded by photographer Chase Jarvis who felt like there weren’t many free resources available when he wanted to learn his craft. Many photographers didn’t want to “give away their knowledge for free”, sort of in a way to hinder other people becoming as good as themselves, they were seen as competition. At this site you’ll find videos from several talented creatives, not just by and for photographers. The themes go from “photo and video”, “art and design”, “music and audio”, “craft and maker” to “money and life”. Some teachers from the photography business are Sue Bryce, Pye Jirsa, Pratik Nalik, Jen Rozenbaum and Joe Buissink. Other inspirational speakers are vanessa van Edwards talking about people skills, Sue B Zimmermann with social media marketing and Neil Patel giving ideas on how to grow traffic to your website. Of course there are so much more too! And each day you have the opportunity to watch selected videos for free. They publish a timeline for about 1-3 months ahead on which videos they will stream on specific dates. Does it sound too good to be true? Well yes, but it’s still true!
Stump Pass Beach State Park on the west coast of Florida. This was my first visit and it was so incredibly beautiful and gave me so much new energy.
Visit new places
How many times have you not experience the new energy you get from visiting a new place? Probably many times. So if you have the opportunity I suggest you go somewhere you haven’t been before. It doesn’t have to be far away, maybe just a short bus or train ride inside or outside of your own town.
This photo was created by a lake outside of Stockholm I’ve been to several times. It’s a beautiful place where the lake, when there’s no wind, becomes a huge mirror.
Revisit places you’ve been to
Yes, I’m serious. It IS possible to get newfound inspiration from the old, boring places you’ve been to before. It’s just about being curious. Let’s say you always take the same path to your local shop, work or school, and you feel like your days are getting too much like the other ones – then this is the time to start looking for the small details you could find inspiration from. After my depression I learned to appreciate the small things. Tiny flowers growing through the concrete pathways, the feeling of the sun shining on your face, the colours and textures on the buildings I walked past. And no, you don’t have to go through depression to see these things, you just look for them. Try to see old things from a new perspective or angle. Maybe that wall you walk by every day would be the perfect background for your next photo session? Or the colours of the houses gives you inspiration for your next project? There are actually so many ways you can find inspiration from your immediate surroundings. Personally I’m writing this while in the Stockholm Archipelago, where I’ve been many times, but suddenly I just felt so inspired.
Hang out with inspiring people
Yes I do know that the creative people I talked about at Creative Live are awesome and inspiring, but now I’ll talk about the ones you actually do know. Maybe you have friends in your own work area who gives you energy, or maybe you have friends who always makes you feel positive. These are people you want to keep and keep hanging out with. Go out with them and have coffe/lunch/dinner or something and watch your inspiration return. Energy and inspiration does go together.
Look at your previous work
So maybe you think I’m starting to loose it now, but I promise I’m not!This is about just going through what you’ve worked on before and what has been successful and what was less successful. Truly ask yourself why something did go great and made you proud, and try to find inspiration from that feeling you had when you made it happen. Or go through what you didn’t find successful and try to learn from it and get eager to do it better. If or when you do it again you’ll probably find even more inspiration.
If you’ve read this far I’d like to thank you! Do you have any tips on how to increase or just get yourself inspired? Please write a comment and let me know!
Den här veckan sköt SpaceX upp en raket med en Tesla Roadster. I bilen hade en docka placerats som passande nog döpts till Starman, och självklart iklädd i rymddräkt. David Bowies album Space Oddity spelades i högtalarna.
Bilden ovan delades på både Elon Musks Instagramkonto och på SpaceX Flickrkonto. Länk till Elon Musks Instagramkonto hittar du här och länk till SpaceX Flickrkonto hittar du här.
Om du missade dessa bilder så får du här nöjet att se Starman färdas i rymden, med jorden i bakgrunden. Och visst ser det rätt coolt ut?
This week SpaceX launched the Tesla Roadster into space. In the car a dummy named Starman had been placed, wearing an appropriate outfit, while the David Bowie album Space Oddity was playing.
The photo above was shared by Elon Musk on his Instagram account as well on the SpaceX Flickr account. You can find Elon Musk’s Instagram here and the SpaceX Flickr account here.
In case you missed these amazing photos here are some of them to enjoy! Aren’t they cool?
Vi landade på Keflaviks flygplats på förmiddagen en kall dag i juni 2016. En lokal biluthyrare hade kontaktats och skulle hämta oss för att ta oss till uthyrningsstället. Ingen fanns dock på plats för att möta oss så efter ett antal samtal med flygplatspersonal fick vi veta att det eventuellt skulle dyka upp någon. Jag tror det tog 1,5 timme från det att någon skulle varit där tills vi faktiskt blev hämtade. När man inte har så många dagar på sin destination kan detta vara oerhört frustrerande. Efter ytterligare väntan på plats för att få vår bil körde vi äntligen iväg till vårt hotell.
Hotellet låg ca 30 minuter utanför Reykjavik, i närheten av flygplatsen. Inte heller här fick vi någon lyckad ankomst då dörren var låst och vi såg inte skymten av någon reception. Efter ett telefonsamtal till kontaktpersonen blev vi mötta av en kvinna som tog oss till en annan byggnad och vi fick vårt rum. Helt klart var detta inte något vanligt hotell utan kändes mer som ett sunkigt lägenhetskomplex. Rummet var helt okej men inget speciellt.
Reykjavik
Vi bestämde oss för att omgående åka in till Reykjavik då Björn aldrig hade varit på Island och var nyfiken på dess huvudstad. Det var kallt och rått och grått. Reykjavik är en lugn och ren stad, det är inte många människor som är ute och rör sig och majoriteten tycktes vara turister. Vi promenerade i kylan och hittade ett mysigt kafé på huvudgatan Laugavegur där vi kunde värma upp oss. Priserna var ungefär som i Stockholm.
Ett självklart besök var Hallgrimskirkja – kyrkan som står på Reykjaviks högsta punkt. Dess form är inte som någon annan kyrka vi hade sett och vi köpte biljetter för att åka högst upp och beundra en 360-graders utsikt över staden. Det finns inte många höghus i Reykjavik så utsikten var milsvid. Fönsterna hade inget glas så det var perfekt för oss som ville ta bilder. Detta är en upplevelse som vi rekommenderar för alla som besöker Reykjavik. Att åka upp till toppen kostar 900 ISK (motsvarar ca 70 SEK) och är väl värt det.
När det var dags för middag hade vi först tänkt att bara ta något snabbt på Mc Donalds så vi promenerade på de få stora gator som fanns, men hittade inte någon. Inte heller såg vi skymten av någon Subway, Burger King eller dylikt. Det visade sig att Reykjavik är den enda huvudstaden i världen som inte har någon Mc Donalds. Istället blev det en italiensk restaurang där vi beställde varsin pizza för 200 svenska kronor styck. Det var verkligen skillnad på priserna jämfört med när jag var där 2011 med min syster, då fick vi ett centralt hotell under tre nätter med frukost för under 400 svenska kronor – totalt.
Efter middagen kände vi oss nöjda och åkte tillbaka till hotellet. Dagen därpå visste vi skulle bli lång så det var läge för en tidig kväll.
Dag två var det dags för att åka den gyllene cirkeln. Detta innefattar Thingvellir nationalpark, Geysir och Gullfoss vattenfall. Vi fick en chock när vi kom ut för helt plötsligt hade medelhavsvärme kommit till Island!
Island är väldigt speciellt eftersom de bara har ca 330 000 invånare varav ca 120 000 bor i huvudstaden. Det är alltså väldigt öde på denna vackra och speciella ö, särskilt när man kommer ut på landet.
Thingvellir National Park
Thingvellir har blivit ett populärt resmål för Game of Thrones-fans då delar av serien har spelats in här. Och det kan man verkligen förstå, det är milsträckta obebodda vidder. Vi gjorde några stopp för att ta bilder och det är inget större problem att parkera längs med vägen eftersom den, trots turistmålet, är relativt otrafikerad.
Geysir
Ett par timmar senare var vi framme vid Geysir. Här hade många människor samlats för att invänta det fantastiska skådespelet av vatten som skjuts upp ur jorden var 10e-15e minut. Man kan vandra upp på en höjd omgiven av lupiner under sommaren för att få en vidsträckt utsikt över Geysir och omgivande landskap. Det går små upptrampade stigar till toppen.
När det var dags för lunch gick vi in i besökscentret där det fanns både butik och restaurang. Även här blev det en pizza då det inte fanns så många andra alternativ för mig som vegetarian. Det visade sig vara en fryspizza som även här kostade runt 200 svenska kronor! Vi var inte beredda på att det skulle vara den typen av prisnivå i landet.
Gullfoss
En kort tid senare (kommer inte ihåg exakta tiden men jag tror vi tog en omväg för enligt Google ska det ta 11 minuter men det var snarare 30 minuter för oss) anlände vi till Gullfoss. Även här var det många turister som samlats och det finns flera researrangörer som ordnar dagliga utflykter från Reykjavik till den gyllene cirkeln, så det var inte så konstigt. Det var en häftig upplevelse att se vattenfallet från toppen av berget och kunna vandra ner, nästan hela vägen till botten. Det är ett av de bredaste vattenfallen vi har sett, och när solen lyste så kom regnbågen fram. Jag kan tänka mig att det är väldigt vackert att vara där sent på kvällen eller tidigt på morgonen innan turistbussarna anländer.
Man får räkna med att den gyllene cirkeln tar en hel dag, och har man Reykjavik som utgångspunkt så är det varmt rekommenderat att göra en sådan utflykt. Speciellt i egen bil så att man kan bestämma själv hur länge man vill vara vid de olika platserna. Och det är en lättkörd sträcka, så det finns inte riktigt någon anledning att inte hyra bil själv.
Självklart ska man inte heller missa Blå Lagunen när man befinner sig i trakterna av Reykjavik. Detta var vårt avslut på dagen. Det är inte billigt men en häftig upplevelse. Och området man får bada i är större än vad man kan tro. Man har även möjlighet att prova olika typer av näringsrika leror och kan välja att beställa något att dricka samtidigt som man badar. Blå Lagunen har även fina övernattningsmöjligheter men det tillhör de övre prisklasserna.
Något av det mest fascinerande på vår resa var att det aldrig blev helt mörkt på natten. Solen gick ner runt midnatt och upp igen innan 3 på morgonen. Vi hade bokat biljetter till lagunen från klockan 20 och åkte därifrån 23.30. Från bilen fick vi en perfekt utsikt över solnedgången vid kusten.
Seljalandsfoss
Dag tre lämnade vi Reykjaviksområdet och styrde söderut. Vi stannade till vid Seljalandsfoss vattenfall som är unikt eftersom man kan promenera runt hela. Det var väldigt blött och halt att gå på klipporna så det gällde att vara försiktig. Efter detta åkte vi till Skógafoss vattenfall som antagligen är ett av de bredaste vattenfallen på Island.
Skógafoss
Sista stoppet innan byn vi skulle bo i var kuststaden Vík som har vulkanen Katla som granne. Vik har under sommarmånaderna en snittemperatur på 11 grader och ca 20 regndagar per månad under sommarhalvåret. Så det kom inte som någon överraskning att det var mulet och regnade under vårt besök i kuststaden.
Vík
Till slut nådde vi Kirkjubæjarklaustur, en liten by ungefär halvvägs mellan östkusten och västkusten. Här tog vi in på det mysiga hotellet Laki. Utsikten från rummet var fantastisk, och det verkade som om inget annat existerade i omgivningarna. Det var oerhört rofyllt och vi hade gärna stannat längre än bara en natt. Men innan det var dags att avsluta dagen hoppade vi in i bilen igen för att köra ännu längre österut. Vägarna på Island är fantastiska och det är sällan man möter annan trafik, vilken gör körningen mycket behaglig. Det gör det även möjligt att stanna bilen vid vägkanten om man vill gå ut och fotografera eller ta en bensträckare. Och det finns små vattenfall nästan överallt. I Kirkjubæjarklaustur fanns ett som vi hade helt för oss själva efter att två killar hade gått upp efter ett dopp. Vi hoppade inte i själva, dels för att det inte kändes särskilt behagligt (vattnet kom från glaciären) och vi hade inte riktigt tid att bada.
Utanför Kirkjubæjarklaustur
Från Kirkjubæjarklaustur tog det strax under två timmar att nå glaciärlagunen Jökulsárlón. Det kändes surrealistiskt att ha upplevt 25 grader och solsken dagen innan till att nå den här vackra sjön vid glaciären och känna den starka havsvinden blåsa kraftigt, så temperaturen upplevdes som strax under 0. Isblock flöt omkring, och bland dem tittade en och en annan säl upp.
Jökulsárlón
Jag önskar att hela Islandsresan hade kunnat vara längre, men jag är mycket glad över att vi ändå tog oss så långt bort under de få dagarna vi hade. Under sommaren är det olämpligt att besöka någon av glaciärgrottorna på grund av rasrisk, men åker vi tillbaka under vinterhalvåret så står det högt upp på vår lista. Naturen är fantastisk oavsett vilken årstid man besöker detta spektakulära land och som fotograf var det svårt att inte stanna överallt för att fotografera.
Midnatt vid Glaciären
De fotografier som jag och Björn skapade tillsammans under resan, och speciellt under den natten, är några av mina absoluta favoriter. Jag kommer att använda dem i min bok om upplevelsen av depression och hopp. Det var en riktig speciell upplevelse att byta om till min blåa klänning vid midnatt och barfota springa ut i naturen i 0-gradig vind, med glaciären som bakgrund. Det är något av det häftigaste jag har gjort och jag känner en stolthet över fotografierna som blev resultatet. Att tina upp i flera timmar efteråt var helt klart värt det.
På vägen tillbaka till hotellet blev det en del stopp. Då det var mitt i sommaren så blev det aldrig helt mörkt vilket gjorde det möjligt att fotografera mitt i natten. Och det gav en viss mystik till bilderna.
Dag 4 gick till att återvända till Reykjavik för att flyga hem.
Charlotte Lundqvist Photography 