Mellan Keflavik och Reykjavik

Vi landade på Keflaviks flygplats på förmiddagen en kall dag i juni 2016. En lokal biluthyrare hade kontaktats och skulle hämta oss för att ta oss till uthyrningsstället. Ingen fanns dock på plats för att möta oss så efter ett antal samtal med flygplatspersonal fick vi veta att det eventuellt skulle dyka upp någon. Jag tror det tog 1,5 timme från det att någon skulle varit där tills vi faktiskt blev hämtade. När man inte har så många dagar på sin destination kan detta vara oerhört frustrerande. Efter ytterligare väntan på plats för att få vår bil körde vi äntligen iväg till vårt hotell.

Hotellet låg ca 30 minuter utanför Reykjavik, i närheten av flygplatsen. Inte heller här fick vi någon lyckad ankomst då dörren var låst och vi såg inte skymten av någon reception. Efter ett telefonsamtal till kontaktpersonen blev vi mötta av en kvinna som tog oss till en annan byggnad och vi fick vårt rum. Helt klart var detta inte något vanligt hotell utan kändes mer som ett sunkigt lägenhetskomplex. Rummet var helt okej men inget speciellt.

Reykjavik

Vi bestämde oss för att omgående åka in till Reykjavik då Björn aldrig hade varit på Island och var nyfiken på dess huvudstad. Det var kallt och rått och grått. Reykjavik är en lugn och ren stad, det är inte många människor som är ute och rör sig och majoriteten tycktes vara turister. Vi promenerade i kylan och hittade ett mysigt kafé på huvudgatan Laugavegur där vi kunde värma upp oss. Priserna var ungefär som i Stockholm.

Ett självklart besök var Hallgrimskirkja – kyrkan som står på Reykjaviks högsta punkt. Dess form är inte som någon annan kyrka vi hade sett och vi köpte biljetter för att åka högst upp och beundra en 360-graders utsikt över staden. Det finns inte många höghus i Reykjavik så utsikten var milsvid. Fönsterna hade inget glas så det var perfekt för oss som ville ta bilder. Detta är en upplevelse som vi rekommenderar för alla som besöker Reykjavik. Att åka upp till toppen kostar 900 ISK (motsvarar ca 70 SEK) och är väl värt det.

När det var dags för middag hade vi först tänkt att bara ta något snabbt på Mc Donalds så vi promenerade på de få stora gator som fanns, men hittade inte någon. Inte heller såg vi skymten av någon Subway, Burger King eller dylikt. Det visade sig att Reykjavik är den enda huvudstaden i världen som inte har någon Mc Donalds. Istället blev det en italiensk restaurang där vi beställde varsin pizza för 200 svenska kronor styck. Det var verkligen skillnad på priserna jämfört med när jag var där 2011 med min syster, då fick vi ett centralt hotell under tre nätter med frukost för under 400 svenska kronor – totalt.

Efter middagen kände vi oss nöjda och åkte tillbaka till hotellet. Dagen därpå visste vi skulle bli lång så det var läge för en tidig kväll.

Dag två var det dags för att åka den gyllene cirkeln. Detta innefattar Thingvellir nationalpark, Geysir och Gullfoss vattenfall. Vi fick en chock när vi kom ut för helt plötsligt hade medelhavsvärme kommit till Island!

Island är väldigt speciellt eftersom de bara har ca 330 000 invånare varav ca 120 000 bor i huvudstaden. Det är alltså väldigt öde på denna vackra och speciella ö, särskilt när man kommer ut på landet.

Thingvellir National Park

Thingvellir har blivit ett populärt resmål för Game of Thrones-fans då delar av serien har spelats in här. Och det kan man verkligen förstå, det är milsträckta obebodda vidder. Vi gjorde några stopp för att ta bilder och det är inget större problem att parkera längs med vägen eftersom den, trots turistmålet, är relativt otrafikerad.

Geysir

Ett par timmar senare var vi framme vid Geysir. Här hade många människor samlats för att invänta det fantastiska skådespelet av vatten som skjuts upp ur jorden var 10e-15e minut. Man kan vandra upp på en höjd omgiven av lupiner under sommaren för att få en vidsträckt utsikt över Geysir och omgivande landskap. Det går små upptrampade stigar till toppen.

När det var dags för lunch gick vi in i besökscentret där det fanns både butik och restaurang. Även här blev det en pizza då det inte fanns så många andra alternativ för mig som vegetarian. Det visade sig vara en fryspizza som även här kostade runt 200 svenska kronor! Vi var inte beredda på att det skulle vara den typen av prisnivå i landet.

Gullfoss

En kort tid senare (kommer inte ihåg exakta tiden men jag tror vi tog en omväg för enligt Google ska det ta 11 minuter men det var snarare 30 minuter för oss) anlände vi till Gullfoss. Även här var det många turister som samlats och det finns flera researrangörer som ordnar dagliga utflykter från Reykjavik till den gyllene cirkeln, så det var inte så konstigt. Det var en häftig upplevelse att se vattenfallet från toppen av berget och kunna vandra ner, nästan hela vägen till botten. Det är ett av de bredaste vattenfallen vi har sett, och när solen lyste så kom regnbågen fram. Jag kan tänka mig att det är väldigt vackert att vara där sent på kvällen eller tidigt på morgonen innan turistbussarna anländer.

Man får räkna med att den gyllene cirkeln tar en hel dag, och har man Reykjavik som utgångspunkt så är det varmt rekommenderat att göra en sådan utflykt. Speciellt i egen bil så att man kan bestämma själv hur länge man vill vara vid de olika platserna. Och det är en lättkörd sträcka, så det finns inte riktigt någon anledning att inte hyra bil själv.

Självklart ska man inte heller missa Blå Lagunen när man befinner sig i trakterna av Reykjavik. Detta var vårt avslut på dagen. Det är inte billigt men en häftig upplevelse. Och området man får bada i är större än vad man kan tro. Man har även möjlighet att prova olika typer av näringsrika leror och kan välja att beställa något att dricka samtidigt som man badar. Blå Lagunen har även fina övernattningsmöjligheter men det tillhör de övre prisklasserna.

Något av det mest fascinerande på vår resa var att det aldrig blev helt mörkt på natten. Solen gick ner runt midnatt och upp igen innan 3 på morgonen. Vi hade bokat biljetter till lagunen från klockan 20 och åkte därifrån 23.30. Från bilen fick vi en perfekt utsikt över solnedgången vid kusten.

Seljalandsfoss

Dag tre lämnade vi Reykjaviksområdet och styrde söderut. Vi stannade till vid Seljalandsfoss vattenfall som är unikt eftersom man kan promenera runt hela. Det var väldigt blött och halt att gå på klipporna så det gällde att vara försiktig. Efter detta åkte vi till Skógafoss vattenfall som antagligen är ett av de bredaste vattenfallen på Island.

Skógafoss

Sista stoppet innan byn vi skulle bo i var kuststaden Vík som har vulkanen Katla som granne. Vik har under sommarmånaderna en snittemperatur på 11 grader och ca 20 regndagar per månad under sommarhalvåret. Så det kom inte som någon överraskning att det var mulet och regnade under vårt besök i kuststaden.

 

Vík

Till slut nådde vi Kirkjubæjarklaustur, en liten by ungefär halvvägs mellan östkusten och västkusten. Här tog vi in på det mysiga hotellet Laki. Utsikten från rummet var fantastisk, och det verkade som om inget annat existerade i omgivningarna. Det var oerhört rofyllt och vi hade gärna stannat längre än bara en natt. Men innan det var dags att avsluta dagen hoppade vi in i bilen igen för att köra ännu längre österut. Vägarna på Island är fantastiska och det är sällan man möter annan trafik, vilken gör körningen mycket behaglig. Det gör det även möjligt att stanna bilen vid vägkanten om man vill gå ut och fotografera eller ta en bensträckare. Och det finns små vattenfall nästan överallt. I Kirkjubæjarklaustur fanns ett som vi hade helt för oss själva efter att två killar hade gått upp efter ett dopp. Vi hoppade inte i själva, dels för att det inte kändes särskilt behagligt (vattnet kom från glaciären) och vi hade inte riktigt tid att bada.

 

Utanför Kirkjubæjarklaustur

Från Kirkjubæjarklaustur tog det strax under två timmar att nå glaciärlagunen Jökulsárlón. Det kändes surrealistiskt att ha upplevt 25 grader och solsken dagen innan till att nå den här vackra sjön vid glaciären och känna den starka havsvinden blåsa kraftigt, så temperaturen upplevdes som strax under 0. Isblock flöt omkring, och bland dem tittade en och en annan säl upp.

 

Jökulsárlón

Jag önskar att hela Islandsresan hade kunnat vara längre, men jag är mycket glad över att vi ändå tog oss så långt bort under de få dagarna vi hade. Under sommaren är det olämpligt att besöka någon av glaciärgrottorna på grund av rasrisk, men åker vi tillbaka under vinterhalvåret så står det högt upp på vår lista. Naturen är fantastisk oavsett vilken årstid man besöker detta spektakulära land och som fotograf var det svårt att inte stanna överallt för att fotografera.

Midnatt vid Glaciären

De fotografier som jag och Björn skapade tillsammans under resan, och speciellt under den natten, är några av mina absoluta favoriter. Jag kommer att använda dem i min bok om upplevelsen av depression och hopp. Det var en riktig speciell upplevelse att byta om till min blåa klänning vid midnatt och barfota springa ut i naturen i 0-gradig vind, med glaciären som bakgrund. Det är något av det häftigaste jag har gjort och jag känner en stolthet över fotografierna som blev resultatet. Att tina upp i flera timmar efteråt var helt klart värt det.

 

På vägen tillbaka till hotellet blev det en del stopp. Då det var mitt i sommaren så blev det aldrig helt mörkt vilket gjorde det möjligt att fotografera mitt i natten. Och det gav en viss mystik till bilderna.

 

 

 

Dag 4 gick till att återvända till Reykjavik för att flyga hem.

Ända sedan dess har jag längtat tillbaka.